Sol i sinnet

Torsdag.
 
Vi är lediga tillsammans idag, så idag blev det en lång sovmorgon å mysfrukost i pyjamas. Känns skönt ibland att inte behöva stressa på morgonen, är så känslig mot stress nuförtiden.
 
Det är jättevarmt ute å jag kan nästan känna hur solens strålar värmer min själ å mitt hjärta. Det är konstigt hur en stor gul boll på himlen kan göra livet så mycket lättare... ibland undrar jag hur jag skulle må om jag bodde på ett ställe där det var sol året runt. Det är liksom lätt att dras med det dåliga vädret å mörkheten som finns omkring en. Allt blir grått å trist, håret är grått, själen är grå, ute är grått, allt är tamejfan grått.
 
Här om veckan ringde jag till läkaren å bad om att få en remiss skickad till fertilitetskliniken. Vi har nu försökt bli gravida i ett år utan att lyckas... men jag har ändå en känsla om att allt kommer att ordna sig på ett eller annat sätt. Vi båda längtar ju så otroligt mycket, å det gör ont i mitt hjärta att inte kunna ge Alasan det han vill ha. Sen är jag rädd för att OM jag skulle lyckas bli gravid, tänk om något går snett? Tänk om han också ska behöva få alla dom där såren i hjärtat pga mig å min kropp? Nu är han så oförstörd. Han försöker ju att ha förståelse för mig å min situation, men det är svårt när han inte varit med om samma saker. Det förändrar en verkligen, på så många olika sätt. Det ska aldrig vara lätt...
 
Men, det gäller bara att försöka se positivt på livet, se positivt på framtiden. Hoppas på det bästa å försöka inse att det alltid finns lösningar till allt. Även när allt känns som mörkast... så kommer ljuset åter. 
 
 
- MariaKristina